Många av mina klienter beskriver att det är som om hjärnan går från 0 – 100 när de vaknar på natten. De beskriver hur ostrukturerade tankar far omkring och är omöjliga att hindra.

Jag fattar precis. Har själv varit där och lyckats stoppa mina. Eller rättare sagt hittat tekniker för att få tyst på dem.

Jag minns hur jag blev lärd att träna mig i att låta dem passera som vita molntussar ☁️ men hur de hela tiden flög tillbaka och efterhand hopade sig till stora åsk- eller orosmoln.

Tills jag började lyssna på dem. Inte nödvändigtvis nattetid eftersom jag insåg att jag behövde göra allt för att sova då. Utan dagtid.

Sedan jag började boka tid med mig själv för att lyssna på mina tankar är det betydligt lättare att se dem som små mjuka fjäderlätta maskrosfrön som flyger vind för våg om natten.

För tankarna som far omkring är ju också du. De är en del av ditt intellekt och din kognitiva förmåga och de har något att säga dig, även om de återkommer med samma budskap om och om igen.

Vilka tankar håller dig vaken om natten? När lyssnar du på dem? Vad säger de? Varför återkommer de? Vad brukar du göra åt dem? Hur kan du göra annorlunda?

/Lisa